22 maj:

Åkte "hem" till Småstaden™ och hälsade på släktens enda bäbis. Damn! Vackrare pojke får man leta efter. Min lillebror och hans äkta maka har verkligen lyckats, jag tar lätt på mig fasterrollen med stolthet to the max.
Ska bli världens bästa faster! Bäbisen har alla bra features: Tjocka kinder. Runda storögon. Små kläder. Luktar gott. Kräks gulligt.

Stolt mor: "Jodå, han kommer krossa tjejhjärtan när han blir stor!"
Stolt faster: "Ja, och kanske killhjärtan!"
Förnärmad mor: "Nämen!"

Det ingår inte i Svenssons™ plan att få homofilungar. Synd tycker jag, för alla vet ju hur glada och trevliga bögar är.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jag fick träffa älskade mormor också. Hon hade "huvet opp och fötterna ned" som hon alltid säger. Och så luktade hon gott och skojade med oss. Det var fint, men det kändes sorgligt att hon inte sa någonting till mig. Pratade med mig. Såg mig, ni vet!? Jag ville bara få lite mormorkärlek the old fashion way, men det är svårt. Hon är trött. Gammal. Förstår inte. Hon kanske känner att jag är långt ifrån? 

Måste ringa oftare.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hur som helst: Fin dag. Vacker familj.
Men. Det var skönt att åka tåg hem genom natten.