Kommentarer är väl ganska överflödiga, ändå?

Har ni sett det fantastiska, sorgliga cinematografiska mästerverket Pellefantmannen? Kultfilmen där den älskvärde missbildade huvudkaraktären får hela biopubliken att gråta med orden: "I am not an animal! I am a human being! I… am… a man!", ni vet? Han är mobbad, missförstådd och får aldrig ligga med någon - ingen älskar Pellefantmannen. Och allt på grund av den där jädras knakelibraksnabeln. Kan inte människor bara lära sig att se bortom ytan?

Det är verkligen ett brännande ämne.