Läser och läser och läser en massa bloggar. Förundras. Blir frustrerad över någon idiotåsikt som någon idiot har formulerat i sin idiotfula idiotblogg och börjar skriva arga och välformulerade kommentarer till dessa idioter. Sen kommer jag av mig. Tänker: Måste sluta blogga innan jag knappt börjat för det finns för många idioter där ute. Jag blir för arg. Och för sur. Försurad. Sen: Vafan, är jag nån jävla tvättstugegubbe eller? Som sätter upp arglappar i brist på givande fritidsaktiviteter, brist på empati, inget liv, inga barn, ingen kärlek, ingen hund ens. Vandrande pinne ens. Och vem är jag att. Och varför ens slösa tid och kraft. Klassikerna.

Sen äter jag förmodligen några salta pinnar och läser och läser och läser igen. Blir imponerad över fantastiska bloggare som skriver personliga, vilda, skrubbsårsöppna, vackra inlägg i sina guldiga bloggar. Som uppfinner. Vridervänder. Blottar. Och ovanpå, som pålägg, är de fantastiska bloggarna både stilsäkra och välformulerade. Och så blir jag avundsjuk. Får skrivkramp och mindervärdeskomplexar tills jag inser att det inte är någon idé. Eller. Det är ingen tävling. Bara skriv på. Skriv bara.

Men åh. Briljanta as. Jag älskar er.

Jag har alltid sagt att jag har en välutvecklad gaydar. Nu är det testat och bevisat. Och ärligt talat: Att vara PK ligger mig inte i fatet. Jag skiter i vad ni säger om ni säger att man inte kan se på människor om de är gay eller inte. Klart man inte kan. [Om man inte vill]

Jag älskar in-ter-net. Man kan koppla upp sin data mot internet, och så hittar man all möjlig viktig information. Jag har fått reda på mycket genom internet, och allt som står där är sant. Bland annat är jag tydligen slampa till sjuttiotre procent. Inte illa.

Gör testet själv då, ditt jävla helgon!