19 maj:

"Vi tycker att du och din attityd passar vårt företag." Undrar exakt vilken attityd det var de gillade. Gissar på Cunnilingus/Fellatioattityden, men är inte riktigt säker. Haha, jag fick jobbet så nu får de skylla sig själva! Det som gläder mig mest är att jag kommer få jobba ihop med 20-åriga små stycken till modellaspiranter - ett, två, trevligt!

Fast jag har inte skrivit på något papper ännu, så de kan ångra sig när som helst och låta mig sitta här och tro att jag har två schyssta jobb. Hm, det är ju det där med att inte ropa hej förrän man hoppat över Östersjön.

Så: Jag har fått jobb! Ta i trä. Peppar peppar.

Ge mig 145 kronor [plus frakt] att köpa något snyggt för.

I många fall funkar faktiskt retail therapy på mig, det skulle doktorn testat innan hon skrev ut medicinen. Fast det är klart, Zoloft är ju skitgott!

Idag är en skitdag. Jag är sur, uttråkad och har ångest. Såndär de Luxeångest. Coming to think of it så beror nog detta hemska tillstånd på PMS i kombination med avsaknaden av sysselsättning. Eller avsaknad och avsaknad, jag skulle kunna städa. Diska undan gröttallrikar och nudelskålar och kaffemuggar och vattenglas [som lovat]. Det finns även möjligheter att vika tvätt. Ta en promenad i grannskapet. Ringa någon. Eller åtminstone tvätta håret och äta något. Jag skulle kunna. Men låter bli.

Tror minsann jag bestämt mig för att må bajs! Förr i tiden när jag hade ångest 24/7 brukade min pappa säga: "Du vill ju må dåligt!". De uttalandena sved som skrubbsår. Lårkaka. Som Medelhavet utan cyklop. Men idag är det skitsamma. Idag stämmer det nog, jag fucking vill må dåligt och vill vara ifred och vill vara skitsur och äcklig i håret och sitta naken inlindad i ett lakan framför datorn med ett asfult diadem på huvudet tills svanken domnar.

Och på tal om det ska jag gå och dra något gammalt över mig. Närmare bestämt täcket.

Vissa dagar blir jag galet frustrerad på hur allt hänger ihop - alla små saker och alla stora. Det är så komplext så man går ballistic. Till slut blir det för stort och då förstår jag [glimtvis] varför så många koola, starka, klipska, vackra kvinnor säger, och dessutom med stolthet i rösten vill understryka, att de inte är feminister. Att de tycker feminism är löjligt. Onödigt. Och jag förstår! Jag förstår varför de säger "Vi har ju kommit så långt", eller "Jag är hu-man-ist!".

Jag förstår, men det hindrar inte att jag blir galen och sliter mitt hår!
KILL KILL KILL!

OK, kids. Där illustrerades precis ett skolexempel: En feminists frustration slår ibland ut i ren bitterhet och ilska över de medsystrar som inte vet. Och då får feministen dåligt samvete och måste skämmas för att hon blir arg på en syrra. Kanske hon inte är någon riktig feminist? För konceptet handlar ju om att peppa syrrorna - inte vilja slå dem på käften med Judith Butlerböcker så blodet sprutar. Det är helt enkelt otroligt jobbigt att vara feminist. Och det går inte att sluta vara det när man väl börjat, så därför måste man bara gilla läget och förstå. Jag gör det. Förstår alltså.

Beläst donna.

Jo, jag vet faktiskt saker. Varför är det så svårt att lyssna på en genusvetarstuderande? Varför fnyser man åt genusteorier? Varför lyssnar folk när jag berättar saker i egenskap av konstvetenskapstuderande eller historiastuderande? Varför blir jag i de lägena oemotsagd medan typ tredje världskriget utbryter om jag uttalar mig faktiskt om något som har med genus/kön att göra? Är genusvetenskap en clownutbildning? [hoppas alla hundratusentals välutbildade clowner som läser och älskar min blogg har överseende med uttrycket] Varför finns genusvetenskap överhuvud taget om det nu är hittepå? Har jag tagit studielån i onödan? Jag känner mig förbisedd, ignorerad, ifrågasatt, och ja, jag känner mig verkligen tvungen att försvara mig.

Poängen är inte att jag vill ha creds för att jag är akademiskt skolad, att jag minsann är licensierad feminist eller har alla högskolepoängen to prove it. Det är inte det som är grejen. Grejen, det jag irriterar mig på, är att människor ofta anser att jag som feminist och blivande genusvetare inte riktigt vet saker - jag "tror" eller "tycker" saker. En sjuksköterskestudent däremot anses veta hur kroppen fungerar och vad som kan gå fel med den, och människor lyssnar gärna på henne, frågar, diskuterar, respekterar. Hon slipper höra: "Ja, du tycker si men jag tycker så! [end of discussion]". Hennes kunskap är inte så läskig, liksom.

Det finns inget hon säger som kan rubba någons världsbild.

Jag vet saker om samhället, om kvinnor och män, om strukturer, makt och gamla vanor. Jag vågar påstå att jag vet att samhället är orättvist på grund av allas vårt envisa uppdelande av människor i kategorierna Män respektive Kvinnor. Det känns som om jag har en massa kunskap som alltför få tar på allvar, helt enkelt. Ja, jag skulle vilja ha lite respekt för att jag läst genusvetenskap. Lite frågor. Lite förtroende. Lite bra vibrationer, som från Kikki Danielsson. Vi kan väl bara prata om det? Det är inget konstigt. Och inte farligt. Och ingen ska bli anklagad. Jag lovar.

Har ni sett det fantastiska, sorgliga cinematografiska mästerverket Pellefantmannen? Kultfilmen där den älskvärde missbildade huvudkaraktären får hela biopubliken att gråta med orden: "I am not an animal! I am a human being! I… am… a man!", ni vet? Han är mobbad, missförstådd och får aldrig ligga med någon - ingen älskar Pellefantmannen. Och allt på grund av den där jädras knakelibraksnabeln. Kan inte människor bara lära sig att se bortom ytan?

Det är verkligen ett brännande ämne.

eller de skulle göra det om de hade någon. Vilket jag hoppas de inte har. Än.

Nivea använder 'Deceptacon' i sin tv-commercial.
Vill LT verkligen det? Eller hörde jag fel?

sprider sig den här roliga internetnördsleken i alla koola bloggar jag tjuvläser. Eftersom jag så gärna vill vara poppis och dessutom är så easily impressed hänger jag lätt på. Och för att jag älskar nördlekar. Och att prata om mig själv. Och att Googla [Sherlockkänslan, baby - Sherlockkänslan].

Answer these questions by posting the first image that comes up on Google Image for the answer:

1. Your age on your next birthday

2. Your favourite colour

3. Your middle name

4. The last meal you ate

5. Your bad habit

6. Your favourite fruit/vegetable

7. Your favourite animal

8. The town you live in

9. The most useful thing in your house

10. The name of your pet

11. Your most recent purchase


12. Something that makes you happy

13. Your first name

14. Your last name

Haha, personliga favoriter är förstås svaren på nummer 9, 10 och 11. Det tyska vibratorskämtet är hilarious, men Michelle Pfeiffers klänning är snäppet roligare ändå. Speciellt om man tänker sig att det är en sån dress jag köpt. Och inte bränt upp. Men datorgubben sen då - obeskrivligt söt.

Igår steg jag tidigt ur mina bolster, från boudoiren och ned i lejontassbadkaret fyllt av nypressad getmjölk. Sen vaknade jag. Åt min havregrynsgröt, tvättade håret, sminkade mig, vankade av och an rabblande långa monologer till Älskling som i ren sympati stigit upp samtidigt.

Anställningsintervjun skulle äga rum at 1100 hours, men chefen låg efter med intervjuerna så jag fick vänta 20 minuter extra. Under tiden fick jag av, den helt i onödan överlägsna, konferensvärdinnan ett papper att fylla i.
"Eeeeh?" tänkte jag när frågor om klädstorlek, skonummer, längd, kön och 'passport number' dök upp, men fyllde snällt i formuläret. Hann reflektera över att jag nuförtiden på allvar kan skriva att jag har storlek M i kläder. Sen öppnades dörren och en stilig 20-årig topmodel-kandidatslinka svävade förbi mig ut från konferensrummet.

Jahaja minsann, "det ska tydligen va lammkött!" [Sällskapsresan]

Intervjun gick bra, det var uppenbarligen en erfaren intervjuare och jag var käck och glad som aldrig förr. Förträffligt nöjd med min insats slapp jag ur fällan efter 45 minuters kinesisk-vattentortyr-förhör. Nu såhär i efterhand börjar jag tänka att jag kanske var lite för glad, lite för käck, lite för positivt inställd. Men jag skakar de idéerna av mig, måste försöka motarbeta automatiska negativa tankar om min person - precis som de flesta andra tjejer/kvinnor måste. Det där med dåligt självförtroende och gnagmage på grund av känslan att inte riktigt ha gjort tillräckligt rätt är en klassisk kvinnofälla. Känns bra att åtminstone ibland kunna upptäcka hjärnspöken och visa dem vem det är som bestämmer [Search... destroy... Booom!].

So far so good. Jag mötte upp med Görel och firade med en gratiskaffe på Sju-elva. En snabb promenad i glansiga-shorts-tempo med gitarr på ryggen och pumps på fötterna senare satt vi på Jensens Böfhus med varsitt gäckande köttberg framför oss. Tackar man ju för! Sen sprangs det på stan. Mötte upp med syster M, vi fönstershoppade och fikade lyxglass från Montis "som knulla i mun" Gallerian och pratade om kärlek och kläder och livet i övrigt tills broder Görel tröttnade och stack hem.

Vi damer avrundande omkring 1900 hours och införskaffade två avocados, en tomat och varsitt bröd samt en dvd-film som vi tog med hem till G där det vankades mackor och filmkväll: Barnen som inte fanns var vansinnigt bra. Vackra små sekvenser. Fint foto. Fantastiska små skådespelare. Se den! Frustrationen och apatin kändes ända hem till G, där jag och syrran M låg utslagna och söndershoppade i soffan under en filt och inte längre tänkte på våra världsliga små problem.

Idag: sovit länge-länge, bloggat, ätit gröt. Kollar mailboxen tjugotvå gånger i timmen för att se om jag fått jobbet. På fredag åker vi till Ösd. Newmrs, finns tid för en dejt i helgen? Yay, jag får en het dejt med fru B om söndagen!

När jag och min vän Kapten var på världens bästa marknad STREET förra söndagen hittade vi lite saker att inte gå hem utan. Jag fann som vanligt pärlor, men var för pank och fick nöja mig med ett gäng ondsinta pollen att bära med hem i luftvägarna. Vi hittade även en målarbok som jag blev tvungen att tvinga Kapten att köpa till sitt gudbarn. Nästa gång jag är där ska det inhandlas ett exemplar. Till mig.

Break out the crayons, kids!

Äntligen något för barn som inte är en enda stor reklamkampanj från Disney eller fucking jävla godhjärtade Bamse. Den här målarboken är briljant.
Vacker. Rolig. Fantasifull.

Titta närmare på den.
Se en intervju om den. [sneak peak inside = behållningen].

Helt och totalt inspirerad av Newmrs lista över fina filmmän vill jag, without further ado, presentera min alldeles egna hetlista [Utan inbördes rangordning fast med siffror framför så det ska se genomtänkt ut]:

Gentlemen:

01. Jon Heder
02. Sean Connery
03. Gary Oldman
04. Christopher Walken
05. Ola Rapace
06. Will Ferrell
07. Benicio del Toro
08. Edward Norton
09. Ben Stiller
10. Shanti Roney
11. Johnny Depp
12. Owen Wilson
13. Zach Braff
14. John Cusack
15. Harrison Ford
16. Jack Black
17. Jeff Bridges
En peddobubblare: Andreas af Enehjelm

Ladies:

01. Julianne More
02. Amy Sedaris
03. Wanda Sykes
04. Joan Cusack
05. Nicole Kidman
06. Chloe Sevigny
07. Kate Winslet
08. Scarlett Johansson
09. Angelina Jolie
10. Lucy Liu
11. Marilyn Monroe - duh!
12. Charlize Theron
13. Janeane Garofalo
14. Frida Hallgren
15. Renée Zellwegger
16. Christina Ricci
17. Audrey Hepburn
18. Uma Thurman

Har någon uppenbar glömts?